Sotarn

*1973 
   +1999    

Sotarn hette egentligen Chimney Sweeper som betyder just sotare. Han var ridskolehäst i många år på Ekerö Ridskola, där jag i stort sett växte upp. Jag var hans skötare i många år innan han blev min. Jag har fått höra att han kom från Polen via Danmark där han var ett tag som hopphäst innan han kom till ridskolan. Han var ganska sur, sparkade mycket i väggen och bet i luften och ibland på riktigt. Gillade inte att man drog åt sadelgjorden tex och han var också krubbitare. Många hade respekt och var lite rädda för honom. När folk skulle ge honom något gott så gnäggade han så sött, så fort det var uppätet åkte öronen bak och hoven åkte i väggen och personen fick bråttom ut ur spiltan. Men han var frisk och stark, nästan aldrig halt och han var uppskattad som ridhäst. Han var duktig i både hoppning och dressyr. Kommer ihåg en Luciashow när ridlärarna red spegelritt med Sotarn och en vit häst på kandar, det var sagolikt vackert. Han blev också klubbmästare i hoppning när han var 18 år.

Sotarn gjorde mycket för mitt självförtroende som ung för att han och jag fick ett speciellt band, jag pysslade med honom mycket och när han som var ilsken mot andra tyckte om mig, betydde det mycket för en liten tjej. I min fantasi var han Svarta Hingsten och det var han och jag mot världen. Han var svår att fånga i hagen, men till mig kom han direkt. Jag hyrde honom flera somrar för att få rå om honom och ge honom lite semester. Kommer ihåg en sommar när han hade haft lite ryggproblem och när jag lämnade tillbaka honom sa de" vad har du gjort med honom, han är ju som ny". Jag hade inte gjort något, bara gått promenader med honom och inte ridit honom alls, han behövde nog bara få vila.

En sommar var han uthyrd till ett ridläger i Nordingrå, Kramfors. Min pappa och bror skulle åka Vindelälvsloppet så jag åkte med dem en bit på vägen, vi hittade hagen där han var och jag gav honom en påse morötter och satte på honom en flyveil mot flugorna. Sedan fick jag flyga från Kramfors, pappa bara skakade på huvudet. Undrar vad det tänkte på ridlägret när de hämtade in honom sen, hur den flyveilen hade kommit dit hihi.

Jag köpte loss Sotarn från ridskolan när han var 21 år för att han skulle hinna få några välförtjänta år som pensionär, han fick en egen box och slapp stå i spilta. Jag smörjde Cribox på alla kanter så han slapp ha krubbitarremmen runt halsen, iallafall mestadels av tiden. Och han var ute i sommarbeteshagen från juni till september och levde riktigt hästliv. Första två åren red jag honom en del men sedan blev han halt i ett framben när han var 23 år. Fick då tuppkamsinjektioner så han blev bra, men det kom tillbaka en tid efter igångsättningen. Så då blev det ny behandling, men då vågade jag inte prova rida igen. men han höll sig ohalt då och kunde bralla i hagen och gå promenader med mig. 

Fem år fick vi ihop innan Sotarn drabbades av cancer i snoppen av alla ställen, det var mycket smärtsamt för honom så han fick somna in på Ultuna djursjukhus, jag var helt förstörd!!

Tack älskade häst för allt!!!

Bilder

En bild på honom som ganska ung på ridskolan

Sotarn och jag på promenad

Första sommaren jag hyrde honom, som ni ser var han inte helt svart, men på vintern syntes det bruna inte alls

Här var han 23 år gammal, väldigt välbehållen för sin ålder

Sista vintern, fortfarande pigg

Min vackra älskling!