* född 30 mars 1988 + död 12 augusti 2007 Foto: Eivor Rasehorn
Jag och min älskling fick 19 år tillsammans
Buffalo köpte jag när han var 2,5 månad gammal av en bonde från Enköping. Jag ville egentligen ha en häst, men det hade vi inte råd med, så då fick det bli det näst bästa. Jag var bara 15 år och min pappa tänkte att jag skulle tröttna efter ett par år på Buffalo och då skulle han få frysen full med kött. Men där fick han tji, Buffalo och jag följdes åt genom livet tills hans krokiga gamla ben satte stopp för det.
Buffalo och jag var ute och harvade farfars potatisåker
Jag behandlade honom som en häst, ryktade och red in honom. Han fick även lära sig att dra vagn och att harva. Ridningen gick sådär, när han hade fått nog så gick han till ett träd och skrapade av mig. Men jag gav mig inte så lätt :) Att dra vagn gick bra ibland, men en gång så lade han sig mitt på vägen och skulle idissla så då fick jag dra hem vagnen sista biten själv. Det finns många dråpliga händelser som han var orsak till.
Han var så liten när jag fick honom
Eftersom Buffalo var ensam av kosläktet sina första år, så blev han väldigt fäst vid mig och vi stod varann mycket nära känslomässigt. Däremot var han många gånger dum mot andra människor som han såg som konkurrenter. Det var flera incidenter där han stångade personer, men som tur var har alla klarat livhanken. Fast när jag var i närheten gjorde han aldrig så. Då kunde barn sitta på hans rygg och han var så snäll. Lite Dr Jekyll och Mr Hyde över honom :)
Pappa fotade oss när jag somnade med Buffalo som huvudkudde :)
Han var så liten och söt, kommer ihåg hans ynkliga muu när jag gick hemåt på kvällarna, det skar i hjärtat.
Min vackraste!!
Han bodde på Ekerö Ridskola i ett år när de hade en 4H verksamhet där. Där blev han van vid hästar och blev tömkörd och fick springa fritt i ridhuset ibland. Skrämde en och en annan privathäst när jag promenerade med honom i skogen. Hästarna undrade vad sjutton det var som kom gående.
En gång gick jag med honom i Ekebyhovs slottspark när han var liten, då kom det fram en dam som undrade vad det var för hundras jag hade. Jag sa att det var en ovanlig variant av St Bernhardshund och hon trodde på det!! Tror nog damen var gravt närsynt eller så var tanken på att någon gick runt slottet med en ko alltför avlägsen :)
Här tänkte han tjuväta på mattes pelargoner, den rackarn