Marshall

Underbara Marshall med sin vackra teckning

Marshall var en katt som jag hittade och tog hem som var i mycket dåligt skick, vet inte hur gammal han var, veterinären tippade på ca 5 år. Han hade fullt med öronskabb och stora sår bakom öronen som han hade kliat sönder. Han var dessutom okastrerad och hade mycket sår efter slagsmål. Antagligen är han pappa till en del kullar också. Han var helt otroligt kelig, han älskade att man bar på honom och då höll han båda framtassarna runt min hals och borrade ner nosen. Min lilla koalabjörn som jag kallade honom för. Hans ena öra hade nog förfrusit toppen av sig för det såg aldrig normalt ut. Namnet fick han efter US Marshals, det är en sorts "sheriff" och det passade honom utmärkt för han hade självförtroende och var gatans skräck, ändrade stavningen lite bara

Öronskabben fick jag bukt med till slut, har aldrig sett så mycket på en katt någongång, trots att jag har jobbat 4 år som veterinärassistent! Eftersom han var så kelig måste han ju ha haft ett hem och hade ägarna kastrerat honom hade han nog stannat hos dem. Men nu blev han min istället. Han fick en rejäl rundsmörjning hos veterinären med både kastrering, öronmärkning och vaccinering och han höll sig hemmavid sedan.

Jag ställde ut honom flera gånger och han vann BIS Huskatt en gång och fick vid andra tillfällen pris för Vackraste ögon och Häftigaste teckning. Han var väldigt lugn och lätthanterlig och var därför fotomodell åt fotografen Eivor Rasehorn vid ett flertal tillfällen. Och han fick också posera med en snygg brandman för kalendern Brandmän med klös. De hade rökfyllt min lägenhet med någon paraffinrök, men han brydde sig inte alls, utan höll sig alldeles lugn. Jag tror att han var 13-14 år när jag fick ta bort honom, han var stel i höfterna och hade svårt att göra nummer två och hade det besvärligt så då fick han somna in. Tacksam för all tid vi fick tillsammans!

Bilder:

Marshall med brandman Ante

Som fotomodell till en bok om djurens beetende

Fina killen!!