Charlie

* 1/8 1994  
+ 13/9 2007

När jag gjorde praktik hos Mälaröarnas veterinärpraktik som kom det in en kvinna en dag som ville avliva en katthona med hennes unge, Charlie. De var hittekatter och hon ville inte att de skulle frysa ihjäl till vintern. Jag tyckte att det var jättesynd att avliva 2 friska djur så jag tog hem dem och hittade nya hem till båda två. När Charlie var runt ett år ringde den nya ägaren och sa att hon tänkte avliva honom om jag inte tog tillbaka honom för hon hade inte tid! Så jag tog hem honom och kastrerade, vaccinerade och idmärkte honom för det hade hon struntat i fast hon skrev på ett kontrakt. Sedan sålde jag honom till en annan tjej, för själv hade jag redan för många katter tyckte jag. Där var han i ca ett år innan han kom tillbaka igen pga att han vantrivdes som innekatt. Då beslutade jag mig för att behålla honom iallafall, ville inte att han skulle bli en vandringspokal!

 

Charlie var en mycket kelig katt men förstörde hemskt mycket möbler, har aldrig haft någon katt som har vässat klorna så mycket förut. Men det får man stå ut med när man har djur! Han var inte rädd om livhanken, för när hundarna fick ben eller dylikt så gick han fram och strök sig mot dem fast de morrade.Han var lite speciell min Charlie!

 

Han var lite blyg när det kom främmande, men mot oss var han alltid gosig och han brukade alltid följa efter mig och hundarna på promenad när vi bodde på landet i Färingsö. Sedan flyttade vi till Hällestad nära en väg, och då fick han till sitt stora förtret bli innekatt iallafall.Men vi byggde en kattgård som han använde flitigt. När han var fyra år fick han urinsten och han mådde väldigt dåligt, men efter 2 spolningar hos veterinären och dietfoder resten av livet så klarade han sig från fler anfall.Var på utställning några gånger med honom, han fick fin kritik men var lite för blyg för att visa upp sig ordentligt.Hade tänkt att ställa ut honom som veteran för han var väldigt slank och välmusklad för sin ålder, 13 år men plötsligt börjar han dricka mycket vatten, vi for till veterinären, njurarna började bli dåliga, fick specialkost men 2 veckor senare fick vi ta bort honom då njurarna var helt slut. Det var väldigt sorgligt, men jag tröstar mig med att han använde många av sina nio liv och levde ett rikt liv!

 

 

Släpp ut mig tack!

 

Charlie med sin söta vita svanstipp

 

I sitt rätta element... UTE