Spårträning och spöken

I söndags lade jag ett spår till Nitro på ca 200 meter i skogen, det första för året. Jag lade ut tre spårpinnar plus slutapporten, och nu stannade han till och jag kunde få honom att ge mig spårpinnarna!Förut har han bara velat spåra vidare och ignorerat pinnarna,men nu börjar det lossna.Han går hela tiden i spårkärnan och avviker inte en tum. Dessutom var det en svår störning på spåret, det låg ett rådjurskadaver ett par meter från spåret, men det tittade han inte ens åt. Såå duktig!

En liten rolig grej hände när jag var ute och gick med Chili och Nitro,det var två små pojkar som gick bakom mig och jag hörde dem prata med varandra. De sa: "kolla de där hundarna de ser ut som tvillingar" och sedan utbrast de" fast den ena har tappat sin svans". då blir det att man drar på smilbanden lite!

Nitro har kommit in i spökåldern tror jag, när vi var ute på promenad så råskällde han på något i skogen. Men det visade sig vara ett vara ett vindfälle som var så läskigt. Efter noggrann betraktelse av " monstret" så vågade han sig fram och luktade på stammen,sedan brydde han sig inte.

Tvillingar? Vi?